Beteendepsykologen Niklas Laninge vill inte rusa för snabbt in i framtidsvisioner. Men jobbet blir nog aldrig riktigt detsamma igen.
Tidernas kanske mest kreativa byggnad var ett lapptäcke av usel arkitektur. Den legendariska Building 20 ritades, enligt myten, på en eftermiddag och byggdes på ett halvår 1943. Byggnaden var en temporär lösning på platsbristen vid Massachusetts Institute of Technology, MIT. Den blev kvar i 55 år.
“Jag såg när de byggde den. Om ni tänker er time lapse-filmerna där de visar bygget av en skyskrapa på en minut – Building 20 växte fram ungefär så, fastän i realtid”, berättar MIT-professorn Robert Kyhl i ett tal inför rivningen 1998.
Eftersom byggnaden var en temporär lösning på ett akut problem blev planlösningarna så förvirrande att många gick vilse. De fick fråga någon om vägen till husets otaliga avdelningar eller enda snacksautomat. Akademiska och vetenskapliga avdelningar fick samsas på samma våningsplan och hade inget annat val än att råka på varandra i de uselt planerade korridorerna och korspollinera sina upptäckter med varandra.
Eftersom huset var tillfälligt fick de även lov att anpassa lokalerna efter behov. Med det sagt började de slå in väggar och tak för att få plats med sina idéer. Vissa delar bokstavligen exploderade i misslyckade experiment.
När Building 20 till slut revs hade den varit hem åt nio vinnare av Nobelpriset.
– Det kanske inte är så himla noga med planlösning och golvval? Vi måste framför allt gilla vad vi gör och dem vi gör det med.
– Jag själv sitter i före detta landstingslokaler men har jättetrevliga kollegor. Vi lär oss älska nuläget och har en stor förmåga att anpassa oss till saker vi har plöjt ner tid, pengar och engagemang i. Vi vill helt enkelt undvika kognitiv dissonans. Jag har till exempel en lampknapp i taket i radhuset hemma. Vi behöver en kvast för att tända den. Eftersom vi lagt många miljoner på det här hemmet skrattar vi åt det istället.
Orden kommer från Niklas Laninge, psykolog och expert inom beteendedesign. Han har startat och drivit en rad företag som på olika sätt använt teknik för att hjälpa människor att förändra beteenden. Han var den första i Sverige som började arbeta med metoden “nudging” – en metod för att påverka människors beteende i en viss riktning.
“Kanske ska företagen och kontoren bara göra det möjligt för oss att förverkliga oss själva utanför dem?”
Niklas lever mitt i den förändring han ska analysera. I andra änden av telefonen hörs andningen av hans sju veckor gamla son som sitter i en sele på hans bröst medan vi pratar. Någonstans i bakgrunden vankar ytterligare två små upptäckare runt, 3 respektive 5 år gamla.
– Jag är inte odelat positiv till sammansmältningen av arbetsliv och privatliv. Kanske har vi för stora förväntningar på att företaget och kontoret ska förverkliga oss som människor? Kanske ska kontoren bara vara där för att vi ska kunna producera och skapa värde, och företagen ska istället göra det möjligt för oss att få tid till allt det där andra utanför kontoret? Så får vi komma på hur vi gör det själva.
Building 20 byggdes i en tid av kris. Andra världskriget rasade i Europa och det som kom ut ur byggnaden behövde rädda världen. Coronapandemin är inte ett världskrig, men även den ifrågasätter vår bild av samhället vi lever i och den roll våra byggnader, hem, jobb – och kontor – ska spela.
“Steve sa att alla måste springa in i alla”
Som tur är behöver vi inte längre förlita oss på att slumpen ska göra våra kontor kreativa och sociala. Som i fallet med Building 20. I dag vet vi bättre. Vi skapar våra arbetsplatser med en helt annan kunskap i ryggen.
Som när Apples grundare Steve Jobs beslutade sig för att göra tvärtom. Detta när han planerade filmstudion Pixars lokaler i slutet av 1990-talet. Tvärtom innebar vid den tiden att skippa de små kontorsbåsen. De skapade istället ett stort luftigt atrium i byggnadens mitt. Där skulle animatörer, programmerare, manusförfattare och administratörer beblanda sig med varandra vare sig de ville det eller ej.
Men det var inte nog. Han såg till att flytta alla anställdas postlådor från skrivborden och ut i atriumet. Sedan flyttade han alla mötesrum dit. Därefter lunchsalen, sedan kaféet och till sist presentaffären. Snart var alla funktioner samlade i byggnadens mitt. För de flesta var husets planritning till en början frustrerande, men efter ett tag började de märka effekterna.
“Steve sa att alla måste springa in i alla. Han var övertygad om att de bästa mötena hände av en slump. Och vet du vad? Han hade rätt”, berättar Darla Andersson, en av Pixars filmproducenter, i en intervju i New York Times.
Niklas insikter om människors beteende gör att han inte vill rusa för snabbt in i framtidsvisioner. Det är för tidigt att säga hur mycket pandemin kommer att förändra, menar han. Eller som den franske matematikern Pierre-Simon Laplace ska ha sagt på sin dödsbädd: “Det vi känner till är inte mycket – det vi inte känner till är enormt.”
Däremot har pandemin accelererat frågeställningar och beteenden vi hade påbörjat redan innan, som till exempel hur vi jobbar bäst.
– Många har kommit underfund med att arbetsplatsen är viktig gällande det sociala och det kreativa. Vad kommer vi till när vi går till kontoret? Vad ska vi göra där och vad ska vi göra hemma?
“Människor är riskaversiva. Det är viktigare för oss att undvika jobbiga saker än att lyckas få till något bra”
Men innan allt det, kommer riskparametern, menar Niklas Laninge.
– Människor är riskaversiva. Det är viktigare för oss att undvika jobbiga saker än att lyckas få till något bra. Nu styr smittspridningen. Tänkt dig den vd som i september kallar till stormöte i aulan. Hen skulle sannolikt få sparken. Det är både en medicinsk och social risk. Det gör att våra kontor kommer att eka tomma ett tag till, oavsett.
Hur kommer pandemin påverka hur våra kontor utformas? Niklas Laninge trycker på att byggbranschen är det hårdaste av all hårdvara. Med tillägget att den också är långsam. Byggnader som planeras idag står klara om tio år.
Det gör att man måste vara försiktig med att dra för stora växlar på situationen just nu. Det finns trots allt ett status quo som lyder att man är på jobbet nio till fem. Det dör inte så snabbt som man kanske vill tro.
Men i ett bredare perspektiv uppstår frågan om hur kontorets yta ska användas bäst om vi jobbar hemifrån mer.
– Våra kontor, och hem också för den delen, ska kanske fokusera på de positiva funktioner som finns med att samlas. Kan en fastighetsutvecklare skapa en byggnad som möjliggör allt som krävs när vi ses, men ändå vara yteffektiv så att det inte blir för dyrt? Lite som nya sorters kollektivboenden. Kan företag dela på kontor? Ni har era dagar, vi har våra dagar – förutsatt att det går att lösa hygieniskt.
Och om vi förväntas ha kontor hemma, bör vi också kunna få ett “hem på kontoret”? Ett mer sömlöst liv? I USA har det till exempel under lång funnits företag som byggs förskolor åt medarbetarnas barn i samma byggnad.
– Skanska utvecklar både kontor och hem. Kommer Skanska i ett nytt steg bygga fram de sociala aspekterna av jobbet och de jobbmässiga aspekterna av boendet? Framtidens hem kanske kan fylla den funktionen också, med lounger i bottenplan på bostadshusen, samtalsrum, små kontor: ‘Idag jobbar vårt team från Annas bostadsrättsförening’? Kanske betalar arbetsgivaren en del av boendekostnaden? Samhällsmässigt blir butiker och lunchrestauranger förlorarna när vi börjar leva och jobba mer i våra närmiljöer.
– Men även där kan man kanske tänka om? Foodtrucks och co-kitchens är redan exempel på detta.
“Det största hälsoproblemet jag sett är inte hjärtsjukdom eller diabetes. Det är ensamhet.”
Oavsett var och hur vi jobbar kommer vi inte ifrån vårt behov av social kontakt och sammanhang. Vi behöver inte sitta och gå igenom fakturor i ett öppet kontorslandskap, men vi behöver tvingas ha ett möte med någon vi inte delar åsikter med.
Varför? Jo, därför att dubbelt så många idag säger att de är ensamma, jämfört med 1980-talet. Mer än 60 procent av alla amerikanska collegestudenter säger att de för det mesta känner sig väldigt ensamma. Det är mer än någon tidigare generation. En undersökning som genomfördes av Ipsos och Dagens Nyheter i juli i år visar att 51 procent av svenskarna tycker att ensamheten och avsaknaden av kollegor är det värsta med coronakrisen.
Frågar du Dr. Vivek H. Murthy, 19th Surgeon general of the United States, är det just ensamhetens pandemi som vi verkligen bör oroa oss över: “Det största hälsoproblemet jag sett är inte hjärtsjukdom eller diabetes. Det är ensamhet. Ensamhet minskar ditt liv som om du rökte 15 cigaretter om dagen. Det har större inverkan på vår hälsa än övervikt.”
Och forskningen är tydlig. Det som motverkar ensamhet är sociala interaktioner. Podcasten “The Happiness Lab” av Yale-professorn Dr Laurie Santos slår fast att den enskilt största nyckeln till lycka är att umgås med andra människor.
Det toppar träning, mat och all annan form av underhållning eller upplevelse. Och det i kvantitet, inte kvalitet. Små, dagliga interaktioner – till och med med främlingar på bussen – gör oss lyckligare.
Nicholas Epley, professor i beteendevetenskap på universitetet i Chicago, genomförde ett test. Han lät olika grupper av personer bete sig på olika sätt på tunnelbanan. Antingen fick de i uppgift att prata med främlingen på sittplatsen bredvid, eller inte.
Resultatet visade tydligt att de som startade ett samtal med någon kände sig lyckligare. Detta gäller även mottagare av spontana samtal, vilket han också undersökte i ett separat experiment. Detta gällde alla typer av personligheter, extroverta, introverta och … ja, förstås alla typer av människor som jobbar på ett kontor.
– Vi behöver röra på oss, komma i kontakt med främlingar, ha fysiska möten med andra, komma utanför bekvämlighetszonen. Att kunna erbjuda det, och knäcka koden kring hur, det blir en ännu viktigare uppgift för våra kontor och arbetsplatser i framtiden.
Foto: Samuel Unéus
NIKLAS LANINGE
GÖR: Beteendepsykolog. Föreläser om vad som driver människors beteenden. Har startat och drivit flera företag som på olika sätt använt teknik för att hjälpa människor att förändra beteenden. Idag Director behavioral insights på PBM, som erbjuder en samling av experter inom beteendepsykologi.
BOR: Radhus i Enskede, Stockholm.
AKTUELL MED: Boken Digitala beteenden: En verktygslåda för kundfokuserad design (2019). Har tidigare gett ut böckerna Beteendedesign: Psykologin som förändrar tankar, känslor och handlingar (2018) och Beslutsfällan: Genomskåda psykologin som styr dina val (2017). Samtliga böcker är skrivna tillsammans med ingenjören och produktdesignern Arvid Janson (förlaget Natur och Kultur).
SKRIVEN FÖR SKANSKA
