Journalist
Lisa Simpson frågar sin kloke far Homer: Dad, what’s a muppet?
– Well Lisa. It’s not quite a puppet and not quite a mop. So to answer your question Lisa: I don’t know.
Detsamma gäller Bodygroom. Den är inte riktigt en rakapparat och inte riktigt en hårtrimmer.
Två nördhjältar rök ihop framför tv-kamerorna i mitten av augusti. Multimiljardären Sir Richard Branson var gäst på amerikanska pratshowen The Colbert report och vilt vattenkrig i sann nördfightsanda ska ha brutit ut.
När detta skrivs är det tre dagar tills programmet ska sändas, men rapporter från inspelningen skvallrar om att Branson kastat ett glas vatten i knäet på programledaren Stephen Colbert, som i sin tur ska ha gett igen.
Han ser ut som en korsning av en prylgalen pensionerad turist, en oförsiktig spion och Lawrence Tierney (spelade rånarligans ledare Joe Cabot i Tarantinos Reservoir Dogs – och Elaines pappa i ett avsnitt av Seinfeld).
Han vandrar gatorna fram i beige dockers och pikettröja, och runt halsen hänger alltid minst en mystisk svart kamera som ser ut att vara från årtiondets början.
Ibland tittar det även fram små kameror bakom hans öron, som 2000-talets rävar.
Det är svårt att känna igen ett geni när man ser det.
Det är i slutet av 80-talet. I New York, på tv-stationen NBC, sitter en samling vanliga människor. En så kallad fokusgrupp, inbjudna att tycka till om en ny tv-serie.
Minst en har tuperat hår.
Serien får tummen ner. Birollerna är för dåliga, lyder domen. Fokusgruppen rättar till sina axelvaddar, rullar upp kavajärmarna och lämnar byggnaden i förhoppningen att slippa se skräpet något mer.
Men de hoppades förgäves. Serien var Seinfeld och samma personer som sågade pilotavsnittet hör troligen till seriens beundrare idag.