Ingen vet någonting

Du har egentligen ingen aning om vad du vill ha.

Det är i slutet av 80-talet. I New York, på tv-stationen NBC, sitter en samling vanliga människor. En så kallad fokusgrupp, inbjudna att tycka till om en ny tv-serie.
Minst en har tuperat hår.

Serien får tummen ner. Birollerna är för dåliga, lyder domen. Fokusgruppen rättar till sina axelvaddar, rullar upp kavajärmarna och lämnar byggnaden i förhoppningen att slippa se skräpet något mer.

Men de hoppades förgäves. Serien var Seinfeld och samma personer som sågade pilotavsnittet hör troligen till seriens beundrare idag.

Samma scenario skedde tio år tidigare. Fokusgrupper stod och höll i en prototyp av Sony Walkman och letade med vilda blickar efter närmaste soptunna att slänga den i. Den hade också hamnat där, om inte Sonys vd Akio Morita inte haft ballar av stål och lanserat den ändå.

Fler sågade exempel: Baileys Irish Cream och bankomaten (som var för opersonlig). Idag tackar vi gudarna för att det finns en bankomat bredvid krogen så vi kan köpa fler Baileys.

Så, hur mycket vet vi vad vi vill ha? Vet vi något?

Manusförfattaren William Goldman myntade frasen ”Ingen vet någonting”. Att en produkts framgång beror på så många olika faktorer att den inte går att förutspå, faktorer som reklam, mediekritik, djungeltrumman och tur.

Men andra tror att det faktiskt går att fråga sig till framgång, och det med hjälp av internet.

Filmbolagen fick nys om detta
och plötsligt stod Samuel L Jackson i
ett flygplan och jonglerade med giftormar.

Filmen ”Snakes on a plane” gick upp på biograferna för ett år sedan. Manuset dök upp redan 1992, men fick nej av filmbolagen. Historien fick dock fäste på nätet där storyn bearbetades av dess fans och fick ett eget liv.
Filmbolagen fick nys om detta och plötsligt stod Samuel L Jackson i ett flygplan och jonglerade med giftormar.

En film där publiken själva fått bestämma handlingen kunde väl ändå inte misslyckas? Jo, ”Snakes on a plane” blev ingen succé. Filmbolagen skulle ha litat på sin egen kunskap.

Mediapredict.com är en sajt som ändå tror på massans förmåga att hitta guldkorn. Där kan man satsa fiktiva pengar på hur man tror Princes nya platta kommer att sälja eller om ett visst bokmanus blir publicerat. Lite som aktiehandel, fast mer konkret.
Sedan ska företag kunna använda Mediapredict för att räkna ut om deras nya produkt kan bli en framgång – om det nu går.

Eller så är det som Henry Ford sa: “Om jag hade frågat folk vad de ville ha när jag skulle bygga min bil, hade de sagt: ´ge oss en snabbare häst´.”

PUBLICERAD I DIN TEKNIK #9 2007