Efter morgonkaffet klättrar de 200 meter upp och plockar fram verktygen.
Och allt började med en kupp.
Det var en fantastisk plan B. Petter Gellerstam hängde upp och ner i taket i saluhallen på Kungstorget i Göteborg medan kamerablixtarna smattrade. På golvet, 30 meter nedanför, stod journalisterna med begynnande nackspärr och antecknade vilt.
Men allt var en kupp.Det hela började några dagar tidigare. Året var 1997 och Petter hade nyligen kommit hem till Sverige från England. Där hade han hängt från sandstensklipporna i nationalparken Peak district och snappat upp en helt ny arbetsform från de äldre lokala klättrarna: industriklättring.
Det innebär att man arbetar med hantverk, besiktningar, reparationer och liknande i höga byggnader med hjälp av klättring. De hade berättat om hur de IRATA-certifierat sig (säkerhet och räddning inom reparbete) och jobbat mycket ute på oljeriggar i Nordsjön.
”Vilken dröm”, tänkte Petter. Att kunna hänga upp och ner och leva på det. Ha sin hobby som arbete. Det perfekta scenariot. Petter och hans vän Martin Peoples certifierade sig och började jobba.
I Sverige startade de företaget Rope access och ”alla tyckte det var jättekonstigt”. Det var helt okänt med reparbete i Sverige då. Och precis den reaktionen fick Petter när han träffade en chef på Skanska som behövde hjälp.
Petter berättade om vad de gjorde, om IRATA, att de alltid använder två rep som är oberoende av varandra och arbetar med riskanalyser och statistik på hur säkra metoderna är. Och så vidare.
– Hmm, svarade Skanskachefen. Men du har ju inga referenser. Kom tillbaka när du har arbetat mer i Sverige.
Tvärstopp.
“Det blev en fullträff med bland annat förstasida och uppslag i DI. Dagen efter ringde chefen på Skanska, som sa “Jag har läst om dig i tidningarna. Jag har ett jobb åt dig.”
Men Petter gav inte upp. Han fick en idé någon dag senare när han tog en kaffe i Saluhallen med en kompis som var äventyrsfotograf:
– Vad tror du om att jag klättrar upp i fackverket och du tar bilder? Sedan gäller det bara att få någon tidning att hugga på betet.
Han ringde Dagens Industri och Göteborgs-Posten som båda nappade på att skriva om den helt nya arbetsmetoden och Rope access “uppdrag” att inspektera fackverket i Saluhallens tak. Bolaget som förvaltade Saluhallen såg inga problem i att Petter skulle klättra upp i deras fastighet för att bli fotograferad – både DI och GP skulle ju vara med, så det kunde ju bara vara positivt.
Plan B trädde därmed i kraft.
– Det blev en fullträff med bland annat förstasida och uppslag i DI. Dagen efter ringde chefen på Skanska, som sa “Jag har läst om dig i tidningarna. Jag har ett jobb åt dig.” Bollen var i rullning, säger Petter Gellerstam och visar ännu en svindlande bild från något uppdrag uppe bland molnen på sin laptop.
I dag har Rope access 13 anställda och en omsättning på 16,5 miljoner kronor. De har kontor i Stockholm och Göteborg. 2002 utbildade sig Petter också till civilingenjör på Chalmers och numera anställer de utbildade hantverkare, som de sedan utbildar i IRATA (de är ett av få svenska företag som får utbilda reparbetare). Det är dock inget för hantverkare med höjdskräck.
Rope access utbildar i IRATA även externt och är därmed frö till en stor del av de cirka 40 företag som verkar inom reparbete i Sverige i dag.
– Den dagen vi började hålla utbildningar i Sverige tog det fart. Det är förstås både positivt och negativt. Vi hjälper ju till att öka konkurrensen och krympa marknaden för oss själva, samtidigt som det utvecklar oss och gör oss bättre, säger Petter.
Tur är väl då att marknaden växer rejält, för alla i branschen. I takt med att vindkraftverken skjuter upp ur mark och hav som pilträd har reparbetarna fått massor med nya uppdrag. Och för Rope access har det senaste året varit extra spännande av flera skäl:
– Arkitekter och byggare har börjat anlita oss för att förbereda byggnader för reparbete. Antingen bultar vi upp befintliga, påbörjade byggen eller så är vi med redan på ritstadiet. Arkitekterna älskar det eftersom det ger dem frihet att skippa fula och klumpiga korgar för takservice och liknande. I stället blir det bultar man inte ser.
Vilka jobb är roligast?
– Det är nåt speciellt med de stora broarna. Vi har varit på mängder av dem i Sverige och även ute i Europa. Eller när man sitter i helikoptern och närmar sig de väldiga vindkraftverken ute i Nordsjön.
Och vill du spontant bjuda Petter med kollegor på lunch behöver du heller inte alltid titta uppåt. Ett av deras mer speciella uppdrag var att klättra nere i Norra länkens tunnlar. De utförde inspektion i mycket trånga utrymmen där det var viktigt att göra bra riskbedömningar.
Inget för hantverkare med cellskräck heller, alltså.
PUBLICERAD I FÖRETAGAREN #4/2012
