Journalistik, storytelling och content marketing

The geek in the machine

Tjugotvå sjungande robotdockor tvingade Jesper Kouthoofd att starta Teenage Engineering. Nu ska han revolutionera hur vi lyssnar på musik.
Följ med ner i garaget.

Vill du se hur ett företag också kan se ut? Åk till ett garage på Katarina Bangata i Stockholm, kliv in genom den mörkgrå porten, sicksacka förbi två Twizy-elbilar, undvik att repa den vita Ferrarin, vinka till några ingenjörer i landskapet av datorer, färgburkar och lödkolvar, slå dig ner i köket där bakom och ta en kaffe med Jesper Kouthoofd. Och spetsa öronen, det gjorde vi.

Jesper är ofrivillig vd för Teenage Engineering, ett företag som kan tänka sig att göra det mesta så länge det innebär att de inte gräver där de står. Enligt sin hemsida skapar de ”produkter av extra god kvalitet, med funktionell design och högklassig ingenjörskonst”.
I praktiken innebär det än så länge produkter med ljud som gemensam nämnare.

2010 lanserade de en liten synt vid namn OP-1 som blev en succé. Och nästa år ska de lansera molnhögtalaren OD-11. Men vi kommer tillbaka till dessa.
För att förstå Teenage Engineering som företag måste man förstå Jesper Kouthoofd.

– Jag ville inte starta ett företag igen, men plötsligt är man där, säger Jesper där han sitter tillbakalutad på stolen vid köksbordet.
Han är allt annat än den traditionella vd:n, men det har ni listat ut vid det här laget.
Han är vänsterpartisten som samlar på italienska sportbilar, stjärna inom reklamfilm (ligger bakom bland annat Norrlands guld och Ipren-mannen), grundade, och lämnade, Acne Studios (”det är inte längre ett kreativt företag utan en bank”) och geek. I det allra första numret av tidningen Filter kunde man läsa om Jespers bergochdalbana till liv där han vid ett tillfälle var beredd att hoppa från S:t Eriksbron. Men allt det där är historia nu. Förutom lyxbilarna då.
Är han världens sämsta vänsterpartist?

– De började som ett experiment. Gick det att samla på sådana? Samtidigt blev det en investering som jag ska sälja av. Jag är väldigt principfast som person, -samtidigt som jag är naiv. Jag tar fajten där den behövs. Åldern har också gjort att jag inte längre känner att jag behöver fajtas om allt. Det är bättre att spränga systemet inifrån än att göra revolt, säger han och ler.

“Om någon ställer en öl på ditt bord och du ska marknadsföra den, sälja in den till människor, och du tar en klunk och den smakar skit. Ska du då försöka rädda den med reklam?”

Den första reklambyrån han jobbade på hoppade han av när de inte köpte hans idé om att de ”kunde starta en hamburgerrestaurang också”. Ett annat reklamjobb vägrade han utföra då det var för det moderata ungdomsförbundet.
– Man måste börja i rätt ände. Om någon ställer en öl på ditt bord och du ska marknadsföra den, sälja in den till människor, och du tar en klunk och den smakar skit. Ska du då försöka rädda den med reklam?

Teenage Engineering blev framtvingat. 2006 satt Jesper Kouthoofd som frilansande reklamfilmare i garaget på Södermalm i Stockholm. Han delade lokaler med tre kompisar som var frilansande programmerare. De hade pratat om att ”det vore kul att jobba ihop” men det var Absolut Vodka som såg till att de kom till skott. Vodkamärket bjöd nämligen in Jesper till en pitch på temat ”artificiell kreativitet”.

Det lilla svenska teamet vann uppdraget och byggde en kör av 22 robotdockor som skapade sin egen musik baserad på programmering av ”körregler” från 1200-talet.
– Den tog ett år att bygga. Och då var vi också tvungna att ha ett namn. Vi heter Teenage Engineering, sa jag.

Därefter följde en trend där webbyråer ville bygga installationer kopplade till nätet, och Teenage Engineering blev företaget att vända sig till. De gjorde stora uppdrag åt bland annat New Balance och Sony Ericsson. Tänderna blodades och de kände att ”fan, vi vill göra egna grejer”.

De gillade alla att jobba med ljud, och de var bra på det, så de skapade synten OP-1. Den första lilla serien tillverkade de själva i garaget med hjälp av laserskärare, 3D-printrar och annan modern utrustning för den avancerade driva eget-ingenjören. Själva tillverkningen är egentligen inte nyckeln, utan det är idén som skiner.
– I kölvattnet av att mobiltekniken utvecklades kunde vi bygga en liten maskin med stort innehåll. Vi sade tidigt att vi inte skulle göra en synt, vi skulle skapa ett skal och sedan fylla på med saker vi gillade.

 “En mängd stora artister världen över äger en OP-1, däribland Beck och Depeche Mode”

Det blev egentligen mer en portabel musikstudio än bara en synt. Om till exempel en reservdel går sönder kan man skriva ut en ny med 3D-skrivare. Sedan lanseringen 2010 har den sålt i över 6 000 exemplar, mest i USA. En framgång Teenage Engineering inte hade räknat med.
– Var för sig är det egentligen inga nya grejer inuti OP-1, men i kombination blir det någonting helt nytt. Den är portabel, har ett helt grafiskt gränssnitt och har bland annat finesser som en gyrometer (finns exempelvis i en Ipad, och innebär att då du vinklar plattan i luften rör sig objekten på skärmen, red anm).

En mängd stora artister världen över äger en OP-1, däribland Beck och Depeche Mode. Och ”de älskar den”, säger Jesper.
– Vi gjorde ett instrument vi själva skulle vilja ha. Det skapade företagets identitet, vår själ. 

I dag består Teenage Engineering av 18 medarbetare. Det är mjukvaruingenjörer, elektroingenjörer, mekanikingenjörer, säljare, support och logistikexperter. Och så Jesper då, som ser ett leende monster växa upp omkring sig.

Anledningen är att företaget snart ska lansera sin andra produkt, molnhögtalaren OD-11. En betydligt bredare produkt än synten.
I korthet är det  den klassiska Carlsson-högtalaren från 70-talet med en dator inbyggd i sig. Den låter dig lyssna på till exempel Spotify utan att ha en dator eller telefon i gång. Allt styrs av en ”puck” du kan sätta på kylskåpet. Ett slags Appleprodukt i kubik. Bokstavligen. Funktion, design och …
– … ett audiosocialt fenomen. När du kommer hem vill du inte fippla med en dator eller din telefon, du vill bara lyssna på musik. Du trycker på din puck på kylskåpet och din spellista sätter i gång. Barnen kan ha en egen puck med sin egen lista och så vidare. Högtalarna lär sig vilka låtar du brukar lyssna på utan att byta och lagrar dem i listor. Lite som framtidens radio. Och vi har inga displayer nånstans, man vill inte titta på ljud. Jämför med en gitarr.

I grunden ligger Jespers uppfattning om att kreativitet kräver tajta ramar. Ju färre verktyg du har, desto mer kreativ blir du.
– Spellistor på datorer och telefoner har vi ju kvar. Men man gillar olika upplevelser i olika lägen. Ibland vill du bara ha en Ipad du kan surfa med i soffan, ibland vill du sitta och skriva på ditt gamla sköna tan-gentbord och lägga dina dokument i olika mappar.

“Finanskrisen ledde till att en massa duktigt folk fanns tillgängliga och att fabriker i Asien började ta in aktörer med mindre volymer, som vi”

Det är coola tider vi lever i, enligt Jesper Kouthoofd. Med en idé kommer man långt. Företeelser som crowdfunding gör att du kan jaga din dröm utan att behöva vända dig till en riskkapitalist. Men när Teenage Engineering nu går från att vara en sanndröm till att bli ett ”riktigt” företag i och med högtalaren OD-11, uppstår nya måsten. Till exempel har de nu olika partner i ryggen för att ”kunna ha tillräckligt med soppa i tanken för att kunna gasa när det är dags”.
De fick förhandla i ett år om licensen till Carlsson-högtalaren och ingå avtal med Spotify, Apple och Google med flera.

Jespers kollega Jens Rudberg har det ekonomiska ansvaret och de lyckades få in några seniorer i styrelsen i utbyte mot andelar i företaget. Bland andra Anders Halvarsson som grundade Netonnet och som ”sålt hifi-anläggningar sedan 80-talet” och en före detta logistikchef på Nokia.
Han i sin tur öppnade dörrar till produktion i Asien och tog med sig två fransmän från Nokia som nu jobbar som ingenjörer i garaget på Katarina Bangata.

– Logistikchefen tröttnade till slut på Nokia, säger Jesper. Han hoppade av då det helt enkelt inte var roligt längre. Han hade en gång börjat för att han tycker det är roligt med teknologi. På det sättet har jag också haft tur, att finanskrisen ledde till att en massa duktigt folk fanns tillgängliga och att fabriker i Asien började ta in aktörer med mindre volymer, som vi.

– Ingenjörer är svåra att locka till sig. Det finns jättar som Google med höga löner och kontor över hela världen att konkurrera med. Men det ena leder till det andra och de som kommer hit har ofta lockats av någon bekant som börjat jobba här.

 

Att sitta framför en dator i ett garage, omgiven av spelutvecklare och mjukvaruingenjörer, med en fransk bulldog tassandes runt kontorsborden och arkadspel från tidigt 80-tal blinkande runt hörnet är inte en vanlig arbetsplats.

Men är det en lekstuga för priviligerade it-hipsters?

Nej, menar Jesper. Visst är det extremt högt i tak och du ska kunna ta med din moppe och meka med den i ett hörn om du vill. Och det är väldigt långt ifrån det förpackningsföretag i Skåne som Jesper besökte, där de fick sitta vid ”vd-bordet” under lunchen med en grillvante på handen som listade företagets ledord: ”kunden i fokus” etcetera och där en klocka ljöd genom lokalerna när det var rast.

– Men vi har titlar och tydliga funktioner. Det blir bråk om man inte vet vem som bestämmer. Men man får aldrig fastna i regler. De är ett verktyg att ta till där de behövs, inte ett självändamål.

Teenage Engineering är vad en dröm blir när man vill dela med sig av den. Framtvingat eller ej så kommer de flesta till en punkt där man måste välja att krypa upp i fåtöljen med sin skapelse och hålla den hårt och för sig själv – eller dela med sig av den för att se hur många andra som delar samma passion.

– Det har aldrig handlat om pengar för mig. Det är helt enkelt roligt att bryta ny mark. Om det går år skogen med hög-talaren och jag efteråt fick välja att ha det ogjort, skulle jag ändå göra om det. För till slut blir man för gammal och ångrar sig.

PUBLICERAD I DU&CO #4/2013