När det smäller som mest får publiken ofta acceptera logiska luckor i handlingen. Och de största missarna hittas ofta i de mest älskade filmerna. Cinemas Robert Långström tittar närmare på en tyst överenskommelse mellan publik och film som håller spänningen vid liv.
Hans namn är Bond, James Bond, och han kan inte dö. Han har suttit inburad, dinglande över en pool med hajar, fastspänd medan en laserstråle sakta närmat sig hans skrev och fått ett helt gäng örfilar. Allt medan storskurken avslöjat sina planer med ett avslutande ”hahahaaaa” och därefter lämnat honom med en chans att överleva. En chans han tagit varje gång och sedan gett igen genom att släppa skurken från en helikopter ner i närmaste industriella skorsten.
Det är förstås totalt ologiskt att världens mästerskurkar gång på gång givit deras största fiende chansen att överleva när det enda raka vore ett snabbt skott i pannan.
Eller är det?
– Publiken gör en överenskommelse med filmen, i Bond-fallet handlar det om att man köper hjältehistorien och då är logiken inte lika viktig som känslan, säger Michael Hjorth, producent och manusförfattare på produktionsbolaget Tre Vänner (som ligger bakom bland annat Cleo, Snabba Cash, och kommande Hanteringen av odöda).
– Men om de logiska luckorna är så stora att överenskommelsen bryts, då har filmen misslyckats.
“När klippningen är klar har i snitt 30 procent av den ursprungliga filmen åkt i soporna”
Enligt Michael Hjorth är filmen oftast som mest vattentät, rent logiskt, i manusstadiet. När klippningen är klar har i snitt 30 procent av den ursprungliga filmen åkt i soporna. Berättelsen går igenom en skärseld där den ska samsas med tempo, foto och magsugande effekter.
Om tempot går ner för mycket och gör filmen tråkig för att logiken måste förklaras och hänga ihop – då är det nästan alltid som regissören väljer att behålla tempot och istället lämna en logisk lucka, eller i bästa fall försöka täta den med lite tuggummi.
– Det är framförallt under klippningen som det mesta händer. Där kan man till och med upptäcka att man behöver lägga till en scen för att logiken inte ska förloras. Klippningen är en häftig process där filmen blir som en egen organism, en magisk känsla, säger han.
Michael nämner Independence day från 1996 (171 misstag på Moviemistakes.com). I slutet av filmen åker människosläktet på rejält med stryk mot rymdvarelsernas stridsskepp. Deras högteknologiska sköldar gör dem mer eller mindre oförstörbara.
IT-experten David Levinson (spelad av Jeff Goldblum) knåpar då ihop ett virus, flyger upp i rymden till rymdvarelsernas moderskepp, installerar viruset i deras huvuddator från sin gamla laptop och sänker sköldarna. Vinden vänder och människorasen räddas.
– Det är helt vansinnigt egentligen, men filmen är en popcornaction och drog in rejält med pengar ändå. Jag tror man lät det vara ologiskt, helt enkelt. Det var inte värt att kanske sänka tempot i filmens explosiva slut för att få allt rätt. Jag hade säkert gjort samma val, säger Michael.
“Långsökt? Kanske. Omöjligt att acceptera? Uppenbarligen inte”
Independence day töjer på överenskommelsen men bryter den inte. Överenskommelsen är egentligen mer eller mindre detsamma som den klassiska filmtermen ”The suspension of disbelief”, det vill säga åskådarens förmåga och vilja att acceptera filmens värld som den riktiga under några timmar.
Så när logiken kroknar som en solros i november försöker ofta åskådaren själv räta upp den.
I fallet med Independence day krävs kanske en större dos ”suspension” men eftersom amerikanska forskare i filmen suttit på ett gammalt rymdskepp från Roswell 1947 kan vi gissa att de kunnat studera rymdvarelsernas datorsystem och sedan får vi ta ett ”leap of faith” och anta att rymdvarelserna var så säkra på sin egen överlägsenhet att de inte brydde sig om att skydda sin huvuddator bättre mot virus.
Långsökt? Kanske. Omöjligt att acceptera? Uppenbarligen inte.
Ett annat exempel. I filmen The Rock (1996) har terrorister tagit över fängelset Alcatraz och hotar San Fransisco med kemiska vapen. Den enda fånge som lyckats rymma från ön (spelad av Sean Connery) hjälper Navy Seals att ta sig in genom en brinnande ugn, densamma som han en gång tog sig ut igenom.
Han har memoriserat intervallerna mellan sprutande eldslågor och malande kugghjul och rullar in genom dödsmaskinen. Väl inne släpper han in Navy Seals-teamet genom att öppna en dörr som var låst inifrån.
Där kan vi stoppa filmen och stirra rakt ner i en logisk avgrund. Varför använde han inte den dörren när han rymde från fängelset?
Filmen ger inte svaret utan exploderar vidare. En kommentar i stil med att ”tidigare låsta dörrar i fängelset går nu att öppna inifrån sedan det blivit ett museum” skulle ge publiken en förklaring. Nu måste vi acceptera överenskommelsen och fylla i förklaringen själva eller välja att lämna tv-soffan.
– Visst är långt ifrån alla logiska luckor medvetna val, flera är självklart också misstag. Jag har själv stått vid ett par tillfällen och sett mina filmer och tänkt ’oj, det där borde jag ha gjort bättre’. Till exempel när vi gjort Ett öga rött så kändes inte pojkens smärta med mammans död tillräcklig, lösningen blev då att vi kompletterade och spelade in några scener som stärkte den.
– Sanningen är att den emotionella logiken är viktigare än den faktiska och det är där jag brukar lägga tiden, säger Michael Hjorth.
“Dagens filmer är kanske bättre på att dölja sina luckor, men de finns där mer än någonsin”
Med sajter som Moviemistakes.com, fylld av inbitna jägare av logiska luckor, kan man lätt få för sig att 2000-talets filmer är mer vattentäta än någonsin. Att scener som inledningen av Kurosawas De sju samurajerna (1954) – där banditernas vilda ritt mot byn korsklipps mot de timida bönderna och när banditerna väl kommer fram konstaterar de att de ska anfalla när fälten har skördats (något de garanterat kunde ha konstaterat hemma i banditlyan) – tillhör en förgången era.
Michael Hjorth tycker sig dock se det omvända:
– Under till exempel 60- och 70-talet var realismen stor inom filmen. Idag, med skarpare genrer, superhjältar och bokadaptioner blir logiken än mindre viktig. Dagens filmer är kanske bättre på att dölja sina luckor, men de finns där mer än någonsin.
James Bond kan alltså fortfarande inte dö. De två filmerna under 2000-talet har samma överenskommelse som när Roger Moore brottades med jättar med ståltänder – den är bara inte lika uppenbar.
6 frågor till Jon Sandys, ägare av Moviemistakes.com
1. Har antalet logiska luckor i filmer ökat under 00-talet? Har de förändrats?
Svårt att svara på, jag är ju lite enögd när det gäller detta ämne. Filmen Titanic (1997) har fastnat i mitt huvud då den refererar till en sjö som inte ens existerade när fartyget sjönk. Inget har riktigt nått den höjden av faktafel sedan dess, och det var elva år sedan. Jag vill gärna tro att Internet och sajter som min har gjort att filmskapare är mer medvetna idag om att slarv och misstag fångar publikens uppmärksamhet.
2. Hur många är det egentligen som bryr sig?
De flesta biobesökare anser nog inte att logiska luckor förstör deras upplevelse. De kanske upptäcker dem när de ser om en film, eller om direkt om filmen handlar om ett ämne de vet mycket om, men majoriteten tar dem nog med en klackspark. Faktum är att de mest framgångsrika filmerna är de med flest fel, så publiken är uppenbarligen inte allt för irriterad.
3. Vilken typ av åskådare upptäcker och blir irriterad av logiska luckor?
Vem som helst med känsla för detaljer. Många vill kanske tro att det är främst geeks som upptäcker fel, men så är inte fallet. Ju mer du ser film desto lättare får du att upptäcka saker som inte följer logiken. Om du vet mycket om en films tema sticker verkligen missarna ut, speciellt när det gäller ämnen som militären eller historia.
4. Hur populär är Moviemistakes.com?
Antalet besökare ökade framförallt i början av 00-talet (jag har hållit på sedan 1996). Det är idag cirka 20 000 besökare i månaden. 2003 var ett toppår, jag tror det beror på att några storfilmer fulla av missar lanserades det året – som Pirates of the Caribbean och Sagan om konungens återkomst.
5. Vilken film innehåller flest misstag?
Den med mest faktafel är Pearl Harbor från 2001. Den har bland annat en M-26 Pershing-stridsvagn i bild (som inte kom förrän fyra år efter attacken), Arizona Memorial (som byggdes till minne av attacken, inte innan!), spår avtunneln under Engelska kanalen (byggd 1994) och mycket mer.
6. Vilken är din favoritlucka?
Det varierar, men just nu är det de magiska flygbladen i Oceans Eleven (2001) min favorit. Slutet hänger på de flygblad som tjuvarna använder för att ersätta pengarna i valvet, men som regissören påpekar i kommentatorspåret på dvd:n så var det omöjligt för flygbladen att komma in i valvet innan tjuvarna gjorde det. Filmskaparna placerade dem där ändå och antog att ingen skulle ifrågasätta det . Jag upptäckte det inte själv förrän efteråt.
00-talets klantigaste filmer
(på Moviemistakes.com) Antal fel
1. Harry Potter och fången från Azkaban, 2004 296
2. Harry Potter och Hemligheternas kammare, 2002 289
3. Sagan om ringen, 2001 261
4. Sagan om de två tornen, 2002 257
5. Scary Movie 3, 2003 252
6. Pirates of the Caribbean: Den svarta pärlan.., 2003 240
7. Sagan om konungens återkomst, 2003 225
8. Harry Potter och de vises sten, 2001 214
9. Troja, 2004 212
10. The Crow: Wicked Prayer, 2005 183
PUBLICERAD I CINEMA #1 2010
