Stefan Jacobsson har drivit skivbutiken Pet Sounds på ren passion i över trettio år. Det borde inte gå. Det här är historien om en klassiker som vägrar ge upp.
Ljuset i skivbutiken är dämpat. Ur högtalarna ljuder en pinfärsk platta av Mavis Staples och bakom disken står Stefan Jacobsson.
Det kunde lika gärna ha varit inledningen på en artikel i tidningen Schlager på 80-talet. Skillnaden är mer grått i håret, mer skägg, mer kropp och trettio år under den röda Pet Sounds-skylten.
Stefan Jacobsson står längst upp i en ruin som rasar omkring honom. Det går nästan att räkna antalet skivaffärer i Stockholm på en hand, och då inkluderar vi rena discjockeybutiker. Det är inte otänkbart – kanske rentav troligt – att Pet Sounds blir Sveriges sista skivbutik.
– Det har inte startat många skivaffärer de senaste femton åren i Stockholm. Å andra sidan tycker medierna om att dödförklara cd-skivan. Redan 1997, när Boxman startade, skrev man att om fem år finns det inga skivaffärer. Tre år senare gick Boxman i konkurs och här står jag och säljer skivor, säger Stefan.
“De säger att ingen köper skivor längre, men cd:n står fortfarande för 85 procent av all musikförsäljning”
Han är klädd i jeans och svart skjorta och drar regelbundet handen genom det bakåtkammade långa håret. Efter ett helt liv av kompromisslös kärlek till musik har hans yrke krupit in under huden och han ser nu ut lite som sina idoler, de tidlösa tungviktarna som fyller butikens cd-ställ och vinyllådor.
Stefan Jacobsson är småföretagaren som gjort allting rätt utan att medvetet följa några regler. Han har aldrig haft någon plan men ändå byggt Skivsveriges överlägset starkaste varumärke och breddat det till att också innefatta en restaurang. Hans passion har lett till ett unikt och genomarbetat skivsortiment – och har drivit en hel affärsrörelse.
Jättar som Tower records har fallit ner i avgrunden, men eftersom Stefan Jacobson inte jobbar utifrån beräknande planer har han heller ingen plan B. Butiken har dessutom redan varit där nere och vänt en gång, då den gick i konkurs en vecka före julafton 1991 (Stefan köpte tillbaka den med nytt banklån efter några veckor).
– Jag har ingen aning om var Pet Sounds befinner sig om fem år. Känslan jag har är att det inte kommer att gå åt skogen. De säger att ingen köper skivor längre, men cd:n står fortfarande för 85 procent av all musikförsäljning, säger Stefan.
Han medger att de inte hängde med när internet blev en stor försäljningskanal för musik. Samtidigt tror han att Pet Sounds faktiskt är ett av de varumärken som skulle kunna slå sig in på nätet vid sidan av giganter som Cdon och Ginza. Med sitt lite mer utvalda sortiment skulle de kunna muta in samma plats online som den fysiska butiken gjort – att vara de trogna skivköparnas eget vardagsrum där själva köpet bara är en biprodukt av ett socialt behov.
Att få hänga över skivdisken, diskutera en ny låt av en älskad artist, bläddra i skivlådorna och bara få andas lite rock’n’roll en stund.
– Jag har aldrig gjort det för pengarna och det har nog bidragit till att vi fått så många stamkunder. Vi har också alltid haft ett väldigt tydligt sortiment med en väldigt tydlig målgrupp och aldrig försökt med dödsmetall eller någon Idol-vinnare, säger Stefan Jacobsson.
Men det finns också andra förklaringar. En av dessa är myten om Stefan Jacobsson som en sträng fadersfigur vars respekt är något du måste förtjäna – och när du har gjort det är du inne i en klubb så varm att du aldrig vill gå därifrån.
Som när en ung man kom in i butiken och bad om att få lyssna på Bob Dylans ”Blonde on blonde” och inte förstod att den skivan lyssnar man inte på i skivaffärer, den bara köper man, går hem och vilar i vetskapen om att den för evigt kommer att förändra ens liv.
Vilket Stefan upplyste honom om. Och vägrade att spela den.
En annan historia är om en stamkund som skulle åka till Afrika för att hälsa på släkten. På vägen dit mellanlandar han i Abu Dhabi, går till en bar och dricker möjligen en öl för mycket. Av någon anledning hamnar han i en ogästvänlig polisarrest och blir fråntagen pengar, pass och mobiltelefon.
Han får ringa ett enda samtal och det enda nummer han kommer ihåg just i den stunden är det som går till Pet Sounds.
– Jag känner omedelbart igen hans röst och innan han hinner säga ett ord levererar jag en utskällning för att han inte har hämtat ut de där Waylon Jennings-skivorna han har beställt. Det enda han förskrämt hinner säga innan samtalet bryts är ’jag är ledsen, Stefan, jag har inte hunnit. Jag sitter i fängelse i Abu Dhabi, berättar Stefan i Lennart Perssons bok ”Musik non stop”.
Stamkunden kom ut efter någon vecka i häktet, kunde hälsa på sina släktingar och kom till slut hem till Stockholm där han hämtade ut sina Waylon Jennings-skivor.
“Han fyllde klubben Mondo på Medborgarhuset utan att avslöja en enda artist i förväg”
Trots alla varghistorier är Stefan egentligen ett lamm, en person som med några telefonsamtal fick Sveriges musikelit att spela gratis på Pet Sounds 25-årsjubileum i december 2004. Han fyllde klubben Mondo på Medborgarhuset utan att avslöja en enda artist i förväg. Att det var Pet Sounds-jubileum räckte för att besökarna skulle förstå att det var en konsert värd att besöka.
– Man har ju lärt känna en hel del människor på 31 år, och jag har aldrig varit taskig i min affärsverksamhet. Därför har jag kunna ringa artister och säga ”tjena, det är Stefan från Pet Sounds…”, säger han.
Det är också det enda svaret han själv har på varför Pet Sounds varumärke är så starkt. Även om han ibland får för sig att ”det inte räcker längre än ut på trottoaren”, bara för att minuten senare få ett samtal från någon butik i New York som vill ha tag på svenska skivor.
Stefan Jacobssons karriär började 1974, bakom disken på Richards Records i Birger Jarlspassagen. Ägaren, Richard Berlin, var en långhårig amerikan som körde omkring i en tegelstensfärgad, öppen hot rod-bil, iklädd engelska högklackade stövlar med stjärnor på. Däri förvarade han också dagskassan och efter några år fick butiken stänga på grund av ekonomiska problem.
1979, efter att Richards slog igen, öppnade Stefan och hans kollega Calle Eklund den första Pet Sounds-butiken på Jakobsbergsgatan i Stockholm. Calles storasyster är Britt Ekland som då precis avslutat sitt förhållande med Rod Stewart och var en av världens mest kända personer. Hon gick i god för Calles banklån och är därmed också att tacka för Pet Sounds existens.
Stefan och Calle åkte till London och köpte de nya coola synt- och popsinglarna och punken exploderade och de kunde bjuda på det nyaste även där. Kända artister fick upp ögonen för den hippa skivbutiken och flyers och kvällstidningarna skötte resten av marknadsföringen.
De hade en av de första riktigt framgångsrika skivsigneringarna när Ulf Lundell skapade kö långt ut på gatan.
Pet Sounds blev tidigt en del av hela musikbranschen. Medarbetaren från Richards, Kjell Andersson, blev producent på EMI och upptäckte bland annat Gyllene Tider och Ulf Lundell. Dessutom var det Peter Ejheden, den nuvarande andra halvan av Pet Sounds, som såg till att bandet Kent fick ett skivkontrakt.
De har arrangerat klubbar och konserter på allt från Alexandra till Debaser samt även gett ut några skivor på eget bolag.
En period under 80-talet hade Pet Sounds butiker i Göteborg, Norrköping och Halmstad. De fungerade som grossister till både svenska och utländska skivbutiker samt hade två personer som jobbade heltid med postorder:
– Postorderförsäljningen var stor under en tioårsperiod. Jag fick gå till Posten flera gånger i veckan för att skicka iväg travar med paket. På den tiden hade man inte massutskick på det vis man har i dag så kassörskorna fick behandla varje paket för sig. Så ibland när tanterna såg mig komma in på postkontoret var de väldigt snabba med att slänga upp stängt-skylten ovanför sina kassor, säger han.
Stefan vaknar ibland på nätterna och kommer på sig själv med att rabbla namn på gamla postorderkunder i Borlänge.
“Det kan sitta uppåt 140 personer och svettas därnere vid dessa tillfällen”
I dag består Pet Sounds av en butik och en restaurang, mitt emot varandra på Skånegatan på Söder i Stockholm. I restaurangens källare har de regelbundna frågesporter inom film och musik. Det kan sitta uppåt 140 personer och svettas därnere vid dessa tillfällen. Den amerikanske altcountry-giganten Ryan Adams var till exempel en av dessa en kväll under 2006.
Bokhandeln, med musik- och filmböcker, som var en del av skivbutiken är inte längre kvar och har ersatts av en större vinylavdelning.
– Akademibokhandeln, som höll i den avdelningen, blev tvingade att dra ner på kostnader. Därför stängdes avdelningen trots att den gick med vinst, säger Stefan.
Han ville även starta ett kafé i butiken men det krävdes för dyra installationer av nytt fläktsystem för att få tillstånd att göra egen mat.
I ”Musik non stop” skriver Lennart Persson om en bekant som med upphetsning i rösten berättar att om fem år kan vi köpa en hårddisk som innehåller all musik som någonsin spelats in. ”Ja”, blir Lennarts svar, ”och vad ska du göra med den?”. När tillgången blir för stor, för snabb och för enkel förvandlas det till ett hinder snarare än en möjlighet, menar han. Man blir galen, laddar ner igen och igen och spelar små snuttar tills man inte längre lyssnar på musik, man bara samlar på filer.
Internet skulle därför behöva en Stefan Jacobsson.
– Tyvärr har jag inte tid att utforska den möjligheten. Dessutom tycker jag fortfarande det är kul att stå bakom disken. Det gör jag sex dagar i veckan, säger Stefan.
Han håller upp ett skivfodral av bestruken papp, med ett vackert svart fotografi på omslaget:
– Man vill ju ändå ha någonting sånt här när man köper en skiva, tycker jag. Det bästa med mitt jobb är fortfarande känslan när jag får när jag skär upp en nyinkommen kartong med skivor. Den är oslagbar, och har varit så i över 30 år.
PUBLICERAD I DU&CO #4/2010
