Agapi Marine är RIBarnas Apple. En vit, mjuk och snygg aktör i en bensinstinn machovärld. Årets rookie 2009 drar ner på farten och förvandlar RIBen till en upplevelse för alla.
– Ni är mesar, vi tjejer från Brooklyn är tuffa, säger den 82-åriga damen med ett leende och tittar på sitt sällskap som redan tagit sig upp på kajen.
Hennes lilla krulliga kalufs sticker tappert upp ur den stora säkerhetsdräkten. Det ser ut som ett barn som testar en rymddräkt på Tekniska museet. Hon reser sig darrigt men bestämt från den ljusgrå soffan längst bak i den nio meter långa RIBen.
Peder Asplund, ägare av Agapi Marine, har den senaste kvarten lyft en handfull gamla amerikanska damer över båtens gummireling och upp på Slussens kaj. Han tar den sturske 82-åringen i händerna, hjälper henne upp sittandes på kajen och med en bensving följd av en rullning åt höger ligger hon plötsligt på land.
“Viking Line-fartyget, som ligger ankrat bredvid, ser ut som det krympt i tvätten”
I och med det är alla tillbaka efter skärgårdsturen med Agapi Charter, redo att lämna Stockholm med kryssningsfartyget SS Emerald Prince som tornar upp sig likt en skyskrapa precis bakom. Viking Line-fartyget, som ligger ankrat bredvid, ser ut som det krympt i tvätten.
Agapi Marine är Praktiskt Båtägandes ”Årets Rookie” 2009. Peder Asplunds skapelse är en barndomsdröm som blivit verklighet. Ett företag som bygger och säljer specialdesignade (för Skandinavien) RIBar med tillhörande trailers, och som kör charter med naturupplevelsen i centrum.
– Vi gör det för att det är extremt kul. Visst vill vi få lönsamhet men vi älskar verkligen det här, säger Peder Asplund.
Det som skiljer Agapi Marine från den vanlige RIB-chartern är att fokus inte ligger på att åka snabbast till Sandhamn. Tvärtom jobbar de med att tvätta bort den machostämpel som sitter på RIB-världens skrov.
Agapi Marines båtar är vita och vackra, med lägre för och högre reling. Ett båtarnas Apple. Designen har de tagit fram själva tillsammans med Magnus de Brito, som tidigare ritade Porschebilar.
Nittio procent av alla RIBar är annars mörka. De, och besättningen, ser ofta ut som att de är beredda att snabbt rycka in om ett ryskt slagskepp plötsligt puttrar förbi Vaxholm eller en handfull Somaliska pirater blåser fram över Kodjupet med maskingevär fastmonterade i vattenskidsstolpen.
Agapi kör med en motor istället för tre och maxfarten är 45 knop vilket bjuder in en bredare målgrupp gäster samt har en minimal miljöpåverkan för att vara RIB. Deras kaptener är äldre och saknar behov av att chocka passagerarna, annat än med vilda historiska anekdoter om något av de 40 slott som står i givakt längs Mälarens kustlinje.
“Det var tufft av henne att stå pall för full gas i piskande regn”
45 knop är snabbt nog. Den 82-åriga ”Brooklyntjejen” snackade inte bara. Det var tufft av henne att stå pall för full gas i piskande regn, och hon uppskattade båtturen av fler anledningar än bara fartens tjusning.
– Visst är farten härlig och en del av RIBarnas koncept, även för oss. Men det handlar lika mycket om att snabbt och enkelt kunna ta sig ut till den fantastiska natur som finns i vår skärgård. Fart, äventyr, natur och kultur – det turistsegmentet kommer att växa och det gäller att vara en bra guide, säger Peder.
Några timmar innan Peder Asplund lyfte av kryssningsturisterna i Slussen körde han ner RIBen med trailer till en ramp i Stocksund. Tio minuter efter att han parkerat låg båten i vattnet.
Just det är Agapi Marines andra nisch, RIBar som är lätta nog att kunna köras på trailer efter en personbil. Det är också en av anledningarna till att de kör med endast en motor. Släpet väger under två ton, inklusive trailern, så det är bara att traila på. Och inom kort är det tillåtet med vanligt B-körkort.
– Den normala båtägaren åker sällan mer än tre timmar från den brygga och båtklubb han har. Kan du ha din båt på land, och enkelt traila den när du ska ut, har du egentligen inga begränsningar, säger Peder.
“Mannen hann få en panna som en blodhund”
Han berättar hur de hade surströmmingsmiddag i Höga kusten och tog hela sällskapet ut på sjön. Väl ute träffade de en bekant som var förundrad över att de kört båten ända upp från Sigtuna. ”Visst, sa Peder, vi körde upp den idag och vi ska köra ner den i morgon igen”.
Mannen hann få en panna som en blodhund och en blick som sa ’vilken dåre’ innan Peder lade till: ”..med bil alltså”.
Hade de kört med båten upp skulle det gått sisådär 1200 liter bensin, nu blev det istället 120 liter.
En annan fördel med att ha båten på trailer är att du minskar underhållet till ett minimum. Du slipper också betala bryggavgift eller anpassa dig till en båtklubb när det är dags att sätta i eller ta upp båten.
– Du förlänger båtsäsongen med fyra månader i Sverige, två på våren och två på hösten, och kör du söderut med den på vintern kan du få en båtsäsong som varar hela året, säger Peder.
“Vi drog ut på havet i oktober. Det var en enorm naturupplevelse”
2005 flyttade Peder Asplund och hans familj hem till Sverige efter att ha bott utomlands i ett tiotal år. Peder var bolagschef på Ericsson i bland annat Karibien, Chile och Peru. Nu fick han äntligen vara pappaledig till deras två små barn. Det var under den tiden som barndomsdrömmen växte sig starkare, att få vara mer ute på sjön, att få jobba med båtar. När han underhållit Ericsson-kunder hade han ju alltid tagit med dem ut i skärgården.
Han besökte vännen Håkan Valeberg på Västkusten som hade utvecklat grundskrovet till Agapi 900 och driver en charterverksamhet sedan en längre tid. Prova RIB, sa han.
– Vi drog ut på havet i oktober. Det var en enorm naturupplevelse. Det var då jag bestämde mig för att starta Agapi.
Peder Asplund tog tjänstledigt och startade företaget tillsammans med sin fru Alejandra och inledningsvis med några andra vänner. 2007 togs den första båten fram och Agapi föddes. De tillverkas i en fabrik i Kina som även bygger båtar åt Nya Zeelänska Aquapro och franska Silinger.
Idag är Agapi Marine resultatet av ett teamwork mellan Peder, Alejandra, Peter Riddebäck (huvudkapten och tekniskt ansvarige) samt fem övriga uvar till kaptener. De kör cirka 1 500 gäster per år och har sålt 15 båtar, varav sju stycken i år. De marknadsför deras Agapi 900 samt en Agapi 655 i den populära 6,5-metersklassen.
– Vi behöver sälja 10-15 båtar per år. Det räcker, säger Peder och avslöjar att de har ett ess i rockärmen inför framtiden. Något de tror kan revolutionera RIB-branschen, och förhoppningsvis hela båtbranschen.
Men mer om det senare.
“Peder gasar på, kör förbi och hälsar glatt på skippern, legendaren Magnus Olsson”
Från rampen i Stocksund tog det ungefär 15 minuter in till Slussen för att hämta upp kryssningsturisterna. RIBar skär vatten som en varm kniv skär smör. Det är egentligen inte någon ballhetsfaktor som gör att de blir allt mer populära, utan det är deras unika sjöegenskaper.
De är busenkla att hantera, i stort sett omöjliga att välta och svävar fram över vattenytan som jättelika skräddare.
Peder Asplunds korta hår rör sig knappt i vinden. Det märks att han haft en hög chefsposition i ett flertal länder och handskats med både svenska och utländska höjdare inom näringslivet. Han frågar passagerarna var de kommer ifrån och de räknar upp amerikanska städer, orter i Australien och så en kille från Peru. Peder utbyter några ord på flytande spanska.
När båten passerat Djurgården och Lidingö, och Peder pekat ut Wallenberg- och Bonnierresidens för de oförstående resenärerna, dyker kappseglaren Ericssons 3 upp vid horisonten. Peder gasar på, kör förbi och hälsar glatt på skippern, legendaren Magnus Olsson:
– Tjena Mange, säger han, vinkar och förklarar för sina gäster att det är ett av Volvo Ocean-race-teamen de just passerat. De seglade in på fjärde plats i våras.
Han får äntligen nickar av passagerarna. Det var något de kände till. Några minuter senare pekar Peder och säger:
– You know of ABBA? One of the Bs, Benny Andersson, has a house a few minutes in that direction, but we won’t go there now.
Ett igenkännande mummel sprider sig. Det blir den andra, och sista, kunskapen om Sverige som gästerna visar sig besitta. Men vad gör väl det när solen förvandlar det klarblanka vattnet till guppande glitter ute vid båtklubben Näktergalens ö utanför Vaxholm, där turen tar en paus för kanelbullar och kaffe.
“See how dark it is. I have never seen clouds that dark in my life!”
Lagom till den sista degbiten lossnat från hörntänderna smyger förstås sensommarmolnen in över himlen. Passagerarna tar på sig de skidgoggles de fått med sig och drar huvorna över håret. När den vita RIBen är halvvägs till Slussen öser regnet sidlänges. Peder pekar mot himlen ovanför Lidingö. Det ser ut som det sista slagfältet mellan guds änglar och djävulens demoner:
– Look at the sky! skriker Peder för att överrösta regnet och motorn. See how dark it is. I have never seen clouds that dark in my life!
En kvart senare, när båten lägger till vid kajen, skiner solen igen. Skyddsdräkterna hann till och med torka.
De har ett ordspråk i Auckland, Nya Zeelands största stad, som lyder: ”Gillar du inte vädret? Vänta i 20 minuter”. Auckland ligger så långt ifrån Stockholm man kan komma, men de stämmer precis lika bra här.
Revolutionen då? Jo, inom kort lanserar Agapi Marine sin första RIB med kabin: Agapi 900 W.A (Walk Around). En RIB med upp till åtta sittplatser ute samt en kabin som innehåller sovplatser för fyra personer, kök och toalett. Kabinen ska, enligt Peder Asplund, inte förändra båtens grundegenskaper. Vikt, design och köregenskaper behålls från deras tidigare 9-meters-RIB, Agapi 900.
– Vi hoppas och tror att Walk arounden blir en succé. Jag tror den kan sälja riktigt bra. En extremt lättskött familjebåt som du kan traila. Inget krångel bara ut på sjön och njuta, säger Peder.
– Många tror att RIBar går sönder, att de upplåsbara relingarna skadas och kostar massor att reparera. Förr kan det ha varit så, men idag, om du tar hand om båten, så håller de lika bra som vanliga båtar.
Kanske blir Agapi 900 W.A. dödsstöten för RIBens machorykte och förvandlar den till en familjebåt. Kanske inte. Oavsett är Årets rookie en frisk fläkt i båtsverige och något att hålla ögonen på i framtiden.
PUBLICERAD I PRAKTISKT BÅTÄGANDE “PRYLSPECIAL” 2009/2010
