1987 – Poppig ungdomsångest
Till alla ungdomar därute: Mauro Scocco är inte bara en matlagande sidekick till Plura i tv. Han är också en svensk musikskatt. 1987 köpte min storasyster albumet Mellan dröm och verklighet med Ratata. Tack för det syster!
http://www.youtube.com/watch?v=P8olluDis68
Tidigare i listan:
1982
1983
1984
1984 Redux
1985
1986
1986 – Revenge of the krullhårig nobody
Dave Stewart är en sån där ocool typ som spottat ur sig både fantastiska och helt obegripliga låtar. Han har producerat Dylan, Petty och Jagger men ändå bryr man sig liksom inte. 1986 brydde jag mig dock jävligt mycket om Eurythmics album Revenge. Och framförallt denna låt:
http://www.youtube.com/watch?v=RWzRKxhpPA0
Och Stewart har gjort moderna mästerverk också (faktiskt) som denna:
Tidigare i listan:
1982
1983
1984
1984 Redux
1985
1985 – Det ultimata pojkäventyret
Take on Me med A-ha blev 2008 framröstad till den ultimata 80-talssingeln på RememberTheEighties.com. På bandets webbplats skrev bandmedlemmarna i oktober 2009 att de “bokstavligen har levt det ultimata pojkäventyret, men det är dags att jaga andra meningsfulla aspekter av livet”. För mig – 1985 – var Take on me den meningsfulla aspekten av livet.
http://www.youtube.com/watch?v=djV11Xbc914
Tidigare i listan:
1982
1983
1984
1984 Redux
1984 Redux – Throw off your mental chains
Nu fuskar jag och väljer två låtar från 1984. Det går liksom inte att förbise mannen som lade grunden för hela min stil i mellanstadiet: Howard Jones. Vi snackar blonderat hår i nån slags statisk elektricitetsfrisyr och hemmasydda puffiga (helst randiga) brallor. Addera ett rappt 80-talsdanssteg och du har en vinnare på mellanstadiediskot. Howard Jones må ha varit en syntgeek som kom och gick snabbt i mitten av 80-talet (och som åldrats något sämre än de tidigare på min lista). Men New Song var mitt riktmärke under en lång tid. Kan ju aldrig gå fel med mimare och inlagd gurka.
1984 – A cunning little electronic devil
Två år efter Michael Jacksons stora genombrott kom en lite ballare version. Om du frågade mig 1984, vill säga. Prince, en androgyn liten galning som lanserade Purple Rain med en långfilm. Det var näst intill omöjligt att välja mellan ett Prince-tygmärke eller ett Jackson-dito på ryggen av jeansjackan.
Precis som de två tidigare låtarna i min lista är Let’s Go Crazy första låten på albumet. Återigen en start som slår undan fötterna på en. Originalversionen har ett längre och bättre intro än i den officiella videon här.
http://www.totallyfuzzy.net/ourtube/prince/lets-go-crazy-w-the-revolution-video_4c14ea1e0.html
1983 – They did it better in the 80s
Min första rock-t-shirt har jag fortfarande kvar. Den valde jag ut som treåring på en marknad i Finland. Elvis Presley med motiv från Graceland och huset där han föddes (på bilden från i våras får Edvin prova klenoden).
Den andra rock-t-shirten jag själv valde ut var en som föreställde en boxandes David Bowie från omslaget till Let’s Dance (japp kids, vi hade STORA skivomslag förr i tiden). Favoritlåten från albumet var denna (och är fortfarande). Bowie själv säger att den är inspirerad av Little Richard. Kolla in scenshowen. They did it better in the 80s.
http://www.youtube.com/watch?v=e09dgunt_CI
Tidigare i listan:
1982
Såhär inför nya året frossas det i listor. Jag ville inte vara sämre och knåpade ihop en lista över 80-talets bästa musik – om ni hade frågat mig det året det begav sig.
Det fanns förstås en massa mer musik som spelades flitigt i pojkrum, på disko och på blandbanden i den gigantiska walkmanen. Tunga one hit wonders som skakade om min värld för att sedan ersättas av nästa one hit wonder.
Men jag valde ut några som jag (1) kom ihåg utan att behöva anlita en släktforskare och (2) på nåt vis betydde lite extra, i alla fall som jag minns det.
Och jag började när jag på allvar köpte egna plattor: 1982. Ett årtal där valet blir otäckt enkelt och förutsägbart. Och länken visar inget rörligt, tyvärr. Men håll ut, det blir roligare…
Powered by WordPress & Theme by Anders Norén
